Yrkesfiskarna väger lätt i forskningen

JONAS LUNDSTRÖM: I veckan var jag vilse i skogen, mer bildligt än bokstavligt. De professionella medarbetarna vid Holmen såg till att jag både kom rätt och dessutom kunde se och förstå saker med egna ögon. Efter en arbetsdag i skogen känner jag mig mer kunnig och har fler perspektiv på både det ena och det andra. 

Ett av de områden som vi talade om var artrikedom och hur sned debatten kan bli, när vi tittar för snävt. Just nu är det svenska skogsbruket under stor press, från professionella lobbyister både i Europa och i Sverige.

Jag lyssnade på den kunnige naturvårdaren David Rönnblom som talade om faran med att allt för hårt fokusera på rödlistade arter, som förklaring till en helhet: ”Ejdern har gått från ett balanserat bestånd till att bli rödlistad. Orsaken är att beståndet av kungsörn ökat från att vara nästan utrotat till ett bättre läge”.

Naturligt sällsynta arter

Det är ju tråkigt för ejderbeståndet, men bra för kungsörnen och helheten. Han fortsatte med att påpeka att ”vissa arter är naturligt sällsynta och det leder fel att alltid automatiskt förutsätta mänsklig påverkan”.

Artrikedomsfrågan är lika viktig att föra också till sjöss: Så är det nu med siklöjan. Återigen har Sveriges Lantbruksuniversitet förespråkat nolluttag av löja för fisket, med hänvisningen till att det är ett hotat bestånd. Igen har alla människor som ser värdet av denna fantastiska produkt, som Kalix löjrom är, tagit sig för pannan och ryser av rädsla.

Havs- och Vattenmyndigheten konstaterar i ett pressmeddelande att ”fisket står för en relativt liten påverkan inom siklöjebeståndets totala utbredning” och beslutar att föreslå en halvering av kvoten.

Löjrommen blir mytisk

Konsekvenserna för priserna och för tillgängligheten är lätta att inse: med en ytterligare halvering av kvoten blir löjrom något mytiskt och sällsynt. Det är en risk för hela varumärket, konstaterar de som verkligen vet: yrkesfiskarna längs Bottenviken. Deras viktiga levebröd väger lätt i forskningsrapporterna.

Samtidigt ifrågasätts rekommendationerna från SLU eftersom modellerna är oprövade och ingen egentligen vet riktigheten i slutsatserna.

Ingen plan för sälbeståndet

Jag tänker på David Rönnbloms resonemang om rödlistningar av arter i skogen och om ejder och örn: Vi människor kommer inte att kunna äta den löjrom vi vill, eftersom den istället äts av en okontrollerat ökad stam av sälar och skarvar. Jag söker på hemsidan hos Havs- och Vattenmyndigheten för att se en plan för hur vi kan få kontroll på sälarna, för att inte hota tillgången på siklöja.

Jag hittar inget. Föreskrifterna gäller bara yrkesfiskarna, som får fångstkvoten halverad. Går det att rödlista tillgången på yrkesfiskare eller för den delen tillgången på löjrom?

JONAS LUNDSTRÖM