TV-legendarens självbiografi till sonsonen

TV-legendaren Torsten Åhlander har skrivit en bok om sina 92 år. Foto: Berndt Tiberg.
29
Mar
BERNDT TIBERG: TV-legendaren Torsten Åhlander, 92, skrev en självbiografi till sin 6-årige sonson. – En dag finns det ingen som kan berätta vem farfar var och vad han gjorde.

Åldersrika, yngre äldre, äldre äldre, 70 plus. Se där vad mycket kosmetiskt ordspackel myndigheterna pimpar oss gamla rynkrävar med.

Alla gamla har varit unga. I bagaget har vi en outstanding meritlista, ett äkta curriculum vitae. När ljuset blåses ut och våra CV raderas riskerar mycket viktigt vetande att gå upp i rök.

Förmodligen umgicks TV-legendaren Torsten Åhlander med liknande tankar när han bestämde sig för att sammanfatta livet i en bok på 92 sidor, lika många som hans egen ålder. Boken är tillägnad sonsonen. På försättsbladet skriver Åhlander: ”Till Sixten som en gång kanske börjar fundera på vem farfar egentligen var och gjorde, men ingen längre finns som kan berätta”. 

Boken är en minnesrik essä från födelsen och uppväxten på jämtländska landsbygden till livet som änkling i villan på Mjölkudden i Luleå. 

Berättelsen rymmer många överraskningar. Som när Åhlander tjänstgör som stabsredaktör vid tredje FN-bataljonen i Gaza 1957 och får till uppgift att vara personlig assistent åt radiomannen Sven Jerring. Kontakten leder så småningom till jobb på radions nystartade nyhetsredaktion i Luleå och programmet Norrbottenskvarten, som leder till pionjärjobb på TV-Aktuellt, som leder till starten av en fast TV-redaktion i Luleå.

På Aktuellt i Stockholm var besvikelsen stor: ”Lämna oss för lapphelvetet!”. Men Åhlanders reportage och dokumentärer från Norrbotten och Nordkalotten blev snart banbrytande när televisionen slog igenom i folkhemmet.

Levnadsteckningen är en personlig resa. Om barndom, nära och kära, idrottsliga prestationer, möten med kungen, hunden Ruffa, stugan i Husavan, om en sargad kropp som måste opereras flera gånger, om det rörande avskedet från hustrun Sigbritt. Allt berättat på Åhlanders karaktäristiskt finstämda sätt, exklusivt för sonsonen.

Samtidigt är boken en universell illustration till livets krympande tidsperspektiv; Ju äldre vi blir desto mer funderar vi på det utmätta slutet. Många av oss skulle säkert må bra av att göra något positivt av allt vi varit med om i stället för att huka oss inför åldrandets final. Att väcka minnen och skriva ner dem, om så bara för sin egen skull, måste vara hälsosam terapi på ålders höst.

Man kan också göra som DN-kolumnisten Hanne Kjöller. Skriva ett slags ålderstestamente inför resan mot slutstationen. I ”23 saker som jag vill att ni påminner mig om när jag blir äldre” vrider och vänder Kjöller på livsperspektivet och synen på ålderdomen; ”Gamla” har blivit ett no-no-ord för myndigheter och politiker; Liberalerna matchar nyordet ”åldersrika” eftersom det möjligen har en mer estetisk klang; Ännu ett hitte-på är ”ålderism” – att fördomar om gamla skapar diskriminering. 

Samhället tycks drabbat av en överkänslig åldersnoja. Inte så konstigt, kanske. Vi blir allt fler och lever allt längre. Den som i dag är 70 år i hälsa och funktionsförmåga kan jämföras med en typisk 50-åring för bara några decennier sedan. Dagens seniorer är friskare, smartare och mer välutbildade än gårdagens. Inte alla, men de flesta.

Tanken följer mig när jag läst ut Åhlanders bok. Sista kapitlet följs av fem blanka sidor. När jag frågar om detta blir författaren lite pillemarisk: ”Kanske vill någon skriva till några rader efter mitt livs sista kapitel, ett fåtal blad lär räcka…”.

Torsten Åhlander är värd en hommage för sin litterära gärning till barnbarnet. Innan Sixten vet ordet av är han också som farfar. Livsmeriterad, smart – och åldersrik.

Berndt Tiberg

Publicerad i Norrbottens-Kuriren 13/3 2021

 

Fler krönikor

15
Okt

Broderiets mästarinna gästar Konsulatet

Britta Marakatt-Labba är en av våra mest uppmärksammade konstnärer internationellt. Hon har kallats Broderiets mästarinna och har fått en rad utmärkelser för sitt samiska konstnärskap.
Det tog 40 år för den samiska konstnären Britta Marakatt-Labba att slå igenom. I Norge var hon känd, och till viss del i Sverige. Men när en gallerist i Stockholm bestämde sig för att ställa ut Marakatt-Labbas bilder möttes hon av småspydiga kommentarer – hemslöjd är väl inget att satsa på! Nyligen tilldelades Britta Marakatt-Labba det ärofyllda Ragnar Lassinanttis kulturpris för 2021.
11
Sep

Luleå Hockey kan gå hela vägen

Luleå Hockey kan gå hela vägen

MALIN ÖHRLUND: Respekt och ledarskap är de viktigaste ingredienserna för att få stopp på hockeyns många hjärnskador. Och kanske kommer Luleå att gå hela vägen i årets SHL.
30
Aug

Lätt som det låter, fast på engelska

Lätt som det låter, fast på engelska

Att utländska ord smyger sig in i svenskan är helt naturligt. Men ibland går det till överdrift – as simple as it sounds, skriver Berndt Tiberg i denna krönika för Konsulatet.
27
Aug

Yrkesfiskarna väger lätt i forskningen

Yrkesfiskarna väger lätt i forskningen

Jonas Lundström reflekterar över naturens artrikedom och att vissa arter är naturligt sällsynta. Man kan inte alltid utgå ifrån att det beror på mänsklig påverkan.