Samhällsdebatt med insikt och känsla

För drygt två år sedan förändrades flödena i mina filterbubblor på sociala media. Från kattbilder, selfies och berättelser om semestrar eller om hembakad pizza övergick det till samhällsfrågor, politik och samtid. Missförstå mig inte – jag hade rätt många samhällsintresserade som delade och diskuterade politik innan, men 2020 hände något stort och omfattande med debatterna i sociala medier.

Ibland kom det med en lite försäkran om att ”detta har jag bara läst mig till, jag är varken grundlagsexpert eller epidemiolog”, men innehållet handlade om munskydd, vaccin och om spridningstal för coronavirus. En hel del var kanske skrivet i nattmössan, men med rätt sorts skepsis tror jag att åtminstone jag lärde mig mer än vad jag vilsefördes. Samtidigt fanns metadiskussionen om att alla numera var sin egen Tegnell och att det kanske var bättre med bilderna på vad som hänt på utegrillen. Att vi skulle lämna debatten till experterna.

Sedan slutet på förra året och in i den olycksaliga månaden februari i år, när de ryska övergreppen och krigsbrotten började i Ukraina, blev samma människor plötsligt militärstrateger och säkerhetspolitiska experter. Nu kände jag mig beredd, som lätt militärt överintresserad person (MÖP) att kunna ge mig in och analysera själv.

Jag avstod (med kanske något litet undantag). Istället läser jag och tar in det alla mina vänner skriver på sociala medier. Jag tror mig kunna en del mer om utrikes- och säkerhetspolitik än om virus och kommer till en insikt om vad jag ser i debatten. Vet ni – vanliga människor som gör underverk med fläskkarré och med skidbilder från fjällen visar oerhörd kunskap i de svåra och hemska ting som händer i Europa idag. De skriver och reflekterar med insikt och känsla. Det finns en stark debatt kring säkerhetsfrågor i vardagen som också går bortom den enkla partipolitiken.

Nu har vi en debatt om vi ska ansluta oss till NATO eller inte. Vi hör några spridda röster om att det här är för svårt och att det går för fort. Det tycker inte jag. När jag följer mina vänners betraktelser är jag inte orolig. Det är många som känner starkt för det som händer i Europa idag. Det finns en omsorg för de som tvingas fly sina hem för att Putin ska driva hem en poäng. Ett onödigt och fruktansvört krig sker idag och det har hänt fort.

Jag vet inte hur debatten om NATO kommer att se ut eller hur den ska sluta. Däremot är jag trygg i att vi har ett demokratiskt och fritt samtal om vad som är viktigt för fred och för säkerhet. Jag tror vi kommer fatta ett beslut. Jag har kommit till en egen syn där jag tycker att det vore klokt att söka medlemskap i NATO, men där jag kommer att respektera det som våra folkvalda kommer fram till även om det inte blir så.

Jag är trygg i den här debatten. Fråga mig däremot inte om hur pensionssystemet egentligen fungerar. Min filterbubbla har inte börjat spegla den frågan ännu.

Jonas Lundström