Regeringskrisen: Den här gången hjälper inga kakor

JONAS LUNDSTRÖM: De kallas för ”liten kondisbit” eller gobit och finns i olika varianter. Jimmie fick en grön, Ulf och Stefan erbjöds mörkbruna. Ulf kallade sig ”hardcore”, som bara ville dricka kaffe. Stefan ville helst ha finska pinnar. Biskvier och kaffe bjöds det i mängder när 134 dagar av talmansrundor genomfördes efter valet 2018. 

Det låter inte så spännande, men det var den allra längsta perioden av regeringsbildning som vi kunnat se i historien. I genomgången av processen som gjordes efteråt konstaterades att det tog för lång tid och blev för komplicerat. ”Ibland är en kaka bara en kaka”, som professorn i statsvetenskap Johannes Lindvall säger till SvD.

Nu ska alltså fikabrickan fram igen. Stefan Löfven har avgått, istället för att bli avsatt eller kalla till ett extra val. Rent formellt har han blivit entledigad av talmannen efter att ha begärt att bli det och nu är Sveriges regeringsbildning åter i händerna på riksdagens talman.

Farligt nära riksdagsspärren

Det var nog det mest sannolika utfallet och det som jag själv trodde. Ett extra val bara ett år före ett ordinarie val och där de eventuella vinnarna i valet inte kan lägga fram en statsbudget är ingen höjdare. Särskilt inte mitt i en pandemi, där kommunerna och staten behöver fokusera på annat än att fokusera på sina roller som valmyndigheter.

Några partier är farligt nära riksdagsspärren på fyra procent. Liberalerna balanserar mellan två och tre procent i Novus senaste väljarbarometer som publicerats i SVT. De skulle vara beroende av stödröster för att vara kvar. Samtidigt är det farligt läge för Kristdemokraterna som inte alls kan känna sig säkra med dryga fem procent av opinionen. I regeringsunderlaget har Miljöpartiet inte heller en säker sits med bara dryga fyra procent.

Två starka block

Enligt samma väljarbarometer från Novus/SVT samlar de två partierna i ytterkanterna nästan en tredjedel av opinionen. Vänsterpartiet dryga nio procent och Sverigedemokraterna dryga nitton.

Det som skiljer denna omgång talmansrundor från den tidigare är att det nu finns två likartat starka block i Riksdagen. Om bara någon ledamot hoppar över staketet och röstar mot sitt parti kan Ulf Kristersson ha möjligheten att bli statsminister som resultat av denna regeringskris. Vad han skulle kunna uträtta utan en majoritet för att få igenom en statsbudget bara ett år före ordinarie val, är svårt att se.

Nytt parlamentariskt läge

Sverige har ett nytt parlamentariskt läge. Det är inte resultatet av att partier hoppat in och ut mellan tänkbara regeringskonstellationer eller att en misstroendeomröstning vunnit riksdagens stöd. Vårt läge idag är den politiska mittens kris, där de två partierna ingen regeringsbildare vill ha med, nu nyttjat sina röster för att fälla regeringen.

Samtidigt gör de två statsministerkandidaterna det tydligt att de vill regera, nästan till varje politiskt pris. Moderaterna står närmare sverigedemokrater än vad någon trodde kunde vara möjligt bara för ett par år sedan, samtidigt som socialdemokrater drivit igenom den kanske mest liberala agenda som svensk politik sett någon regering göra. Fredrik Reinfeldt trodde nog inte att hans slogan för ”det nya arbetarpartiet” skulle kunna tolkas så här.

Extraval eller ordinarie val

Vare sig talmannen bjuder på finska pinnar, gröna biskvier eller bara släta koppar kaffe finns inte lösningen i närheten av hans rum annat än för den korta tiden till nästa val – extra val eller ordinarie val.

En regering kommer inte att bli starkare än karaktärsstyrkan hos det parti i ytterkant som regeringen kommer att vila på. Det är inte mycket till grund för trygghet, vare sig regeringsbildare lutar sig väldigt mycket till vänster eller extremt mycket till höger.

Det faktumet kommer inga biskvier, chokladpinnar eller citronkex att ändra på.

Jonas Lundström