Luleå Hockey kan gå hela vägen

Respekt. Och ledarskap.

De två viktigaste ingredienserna för att komma till rätta med hjärnskakningsproblematiken. Det anser en av Europas främsta inom området – Yelverton Tegner. Jag säger inte emot honom.

Förhoppningsvis har ni redan lyssnat på sändebudet Berndt Tibergs utmärkta samtal med hjärnskadeexperten och ”hockeydoktorn” Yelverton Tegner som antagligen sett mer elände på den fronten än de flesta.

Tegner konstaterar att två lag sticker ut när det gäller hjärnskador i SHL. Luleå och Djurgården. Egentligen helt naturligt då båda föreningarna har traditioner med lagläkare som har stor kunskap inom området.

Men faktum kvarstår. Antalet kraftiga hjärnskakningar ökar inom hockeyn i allmänhet och SHL i synnerhet. Spelet blir snabbare, skydden större och respekten mindre.

På den punkten är vi eniga.

Ledarna kan säga stopp

Respekt-aspekten av frågan är väl egentligen ganska enkel. Man tacklar inte en spelare som inte är beredd i en situation som riskerar att bli farlig, rent livshotande. Ändå tycks inte respekten finnas där. Och i det läget måste ledarskapet träda in.

Yelverton Tegner lyfter ledarskapet som en lösning på problematiken. Jag håller med. Likväl som vi inte accepterar våldsverkare på våra arbetsplatser ska vi inte göra det i ett hockeylag. Som ledare kan man sätta stopp. Man kan säga att ”det där är inte okej, du får vackert sitta på bänken”. Här räcker det inte med den ganska generella avstängningen som inträffar i samband med våldsamma tacklingar. Då rör det sig i regel om en handfull missade matcher. Nej, för att få stopp på eländet behöver vi hårdare straff, hårdare markering.

Jag tror många räknade med att böterna som kommer i samband med avstängningar skulle vara avskräckande, men tydligen tjänar SHL-spelare generellt för bra och ser böterna som en ”piss i Mississippi”.

Abbott och Rögle i bräschen?

I SHL finns ett antal kloka och förnuftiga ledarteam, det blir kul att se om någon tar chansen och visar på noll tolerans och starkt ledarskap. I Rögle finns Cam Abbott som tränare och det är en herre som fick sin karriär avslutad i förtid på grund av sviterna från upprepade hjärnskakningar.

Kanske går han och Rögle i bräschen? Vi får se.

Omark profet i hemstaden

Säsongen startar i helgen och efter den 29/9 kan klubbarna gotta sig i möjligheten till ”lapp på luckan”. Det kommer givetvis att lyfta hela säsongen efter pandemins vakuum.

Luleå Hockey har värvat rätt intressant och det blir onekligen synnerligen spännande att se Linus Omark bli profet i sin egen hemstad. Det blir också spännande att se honom underordna sig Thomas ”Bulan” Berglunds sätt att spela och kapten Erik Gustafssons krav på sina lagkamrater.

Omark är en artist, utan tvekan, och hans närvaro kommer lyfta andra. Luleå Hockey har också ett starkt målvaktspar och där känner jag ingen oro.

Gustafsson en klippa

På backsidan lämnar Nils Lundkvist givetvis ett stort tomrum efter sig, men jag är spänd på att se vad Julius Honka kan leverera. Och så Erik Gustafsson så klart. En klippa, en av Luleås bästa spelare förra säsongen även om han själv inte alls var nöjd.

Linus Omark är nämnd och kedjan med Omark, Shinnimin och Linus Fröberg har imponerat på försäsongen. Kan bli spännande powerplay-uppställningar med både Omark och Shinnimin.

Dessutom tror jag vi kan se ännu mer utveckling i Isak Brännström, som imponerat på mig de senaste två säsongerna. Lägg därtill Pontus Andreasson som också blir en frisk fläkt.

Då har jag inte ens nämnt Komarek, Emanuelsson, Tyrväinen och Rask. Helt klart har Luleå ställt ett lag på banan som ska ta sig långt.

Kanske hela vägen?

Det gäller bara att inte underskatta gänget som håller till 13 mil söderut. Trots tunga spelartapp tror jag Skellefteå AIK blir vasst i år. Igen.

Game on.

Malin Öhrlund