Låt människor få bestämma över sin sista tid och sitt liv

Frågan om dödshjälp har fått lite syre igen. Det händer med ojämna mellanrum och egentligen alldeles för sällan, om ni frågar mig. Anledningen till att den är på tapeten just nu är att profilen Björn Natthiko Lindeblad förra veckan valde att avsluta sitt liv i stället för att låta den fullständigt vidriga sjukdomen ALS förinta både kropp och själ.

Natthiko Lindeblad levde under många år som buddhistmunk i Thailand och har efter sin återkomst till Sverige föreläst och haft flera uppskattade ”Sommarprat”.

Han hade egna erfarenheter av dödshjälp, hans far valde att avsluta sitt liv på en ”självmordsklinik” i Schweiz 2018 och bara månader senare fick Natthiko Lindeblad sin ALS-diagnos.

Han valde att avsluta sitt liv medan han fortfarande kunde göra det själv. Hans egna armar orkade lyfta behållaren med den dödliga vätskan. Inför nära och kära somnade han in, lugnt och stilla.

”Tycker du som jag, att alla, under vissa omständigheter, borde få samhällets hjälp till en värdig och trygg död, så gör dig hörd. Lex Natthiko, inte mig emot.”

Här är jag helt enig med den gode buddhistmunken och har så varit länge. För ett par år sedan dog min morfar en alldeles vidrig död. Han var gammal, hade levt klart, hade förlorat sitt livs kärlek och han ville inte vara kvar här i denna värld.

Men det finns inget värdigt sätt att hantera en sådan situation. Min morfars lösning var att sluta äta. Han, som tidigare varit en kraftkarl på 80 plus kilo vägde 45 kilo när hans kropp till slut gav upp av näringsbrist.

Ovärdigt.

Jämförelsen med husdjur låter sjuk, men där tar vi som djurägare på oss ett ansvar. När djuren blir gamla, sjuka och lider – då avslutar vi deras liv. På ett, många gånger, mer värdigt sätt än hur många av våra åldringar dör i dag.

Jag vill att den här frågan lyfts mer, att människor ska få styra över sitt liv och sin sista tid.

För egen del skulle jag väldigt gärna vilja ge mina anhöriga tydliga instruktioner för vad som ska göras den dagen min kropp och min hjärna inte finns där. Om demensen tar hjärnan eller kroppen stänger av bit efter bit.

Jag vill inte ligga där och vara beroende av överarbetad vårdhemspersonal, ligga i en kissig blöja och vänta på döden. Nej, jag vill själv bestämma över min död. När det är dags.

Mina anhöriga ska inte känna ett tvång, ett dåligt samvete över att hälsa på sin gamla mamma eller mormor som ändå inte känner igen dem. I stället – låt mig somna in. Kontrollerat, i kretsen av de som älskar mig.

I dag finns dödshjälp i ett antal europeiska länder. Nederländerna, Belgien, Luxemburg och Schweiz tillåter alla olika former av dödshjälp. Det finns delstater i både USA och Australien som också infört dödshjälp.

Läkarförbundet har undersökt medlemmarnas inställning. 41 procent av läkarna som svarat på enkäten anser att dödshjälp ska vara tillåtet enligt svensk lag. 34 procent är negativa och 25 procent har svarat ”vet ej”.

Frågan blir allt mer aktuell och med tanke på hur äldrevården ser ut i dag behöver den upp ännu mer på agendan.

Låt var och en bestämma över sin sista tid, med tanke på hur bra vi är i Sverige på att stifta lagar och reglementen är jag heller inte jättebekymrad över att vi inte skulle hitta ett vettigt system för hur man hanterar detta rent praktiskt.

Låt oss åtminstone debattera frågan.

Malin Öhrlund