Huvudlöst om ripjakten

I Konsulatets podd ”Från ripa till IPA” diskuteras det överraskande beslutet att förkorta ripjakten. I den här krönikan reagerar vårt sändebud Jonas Lundström tillsammans med ripjägare och hundkännaren Lars-Erik Sjöblom på regeringens huvudlösa beslut.

Regeringen fattade beslut om förändringar i Jaktförordningen den 6 maj. Många av avvägningarna kunde förutses, men överraskningen var stor när regeringen fattade beslut om att förkorta ripjakten i fjällvärlden. Det var ett exempel på hur det kan gå till när annat än sakskäl står till grund för ett beslut. Det kan man ju inte veta med bestämdhet, kan ju någon invända. Regeringen kanske hade koll?

Skyller på samerna

För oss är det omöjligt att veta varför eller på vilka grunder man tagit in eller avfärdat sakskäl, eftersom regeringen i den här frågan är helt tyst. Mitt antagande bygger istället på att vi läst igenom remissvaren från de sakkunniga instanserna och konstaterar att regeringens avgörande inte hade någon beröringspunkt alls med vad de tyckte.

Beslutet kom som en total nyhet för de allra flesta, särskilt just eftersom det inte kommit som förslag från någon av myndigheterna. När någon riksdagsledamot från (s) försökte försvara beslutet hänvisades till att samerna skulle vilja begränsa jakttiderna på ripa under våren. Ett pressmeddelande från svenska samernas riksförbund slår tydligt fast att det inte var krav från samer som inspirerat regeringen till detta märkliga beslut.

Beslut på fel grund

Jakten är en stor kulturbärare i hela landet och det är många som påverkas när beslut som detta fattas på felaktig grund, eller som i detta fall helt utan grund. Den svenska ripjakten med hund under vintertid är bara möjlig när skarsnön kan bära hunden.

Den naturupplevelse och glädje som skapas i samspelet mellan hund och jägare på fjället är helt beroende av att jakten kan bedrivas under vårvintern. Ett godtyckligt och ogrundat beslut om att tidigarelägga avslutningen av ripjakten i norra Sverige ger oerhört negativa konsekvenser.

Ingen ville det här

I remissvaren inför beslutet kan vi se en ovanlig och dessutom tydlig samsyn mellan de olika myndigheterna som har ansvar för hur jaktpolitiken ska bedrivas i Sverige. Inget sakintresse från myndighetshåll menade att man skulle inskränka jakttiderna.

Den ansvariga ministern Jennie Nilsson är svarslös. Inte på det vanliga sättet som man kan bli svarslös i en diskussion när man blir överraskad av ett argument eller i en debatt. Här blev ministern svarslös på det sättet att hon inte alls ville svara. Inte bli intervjuad – inte säga någonting och inte heller på något sätt förklara varför man fattat detta beslut.

När trycket till slut blivit för stort kommenterade ministern till Norrmedia: ”Det handlar om att balansera intressen, oaktat finns det svårigheter, det är inte något jag ifrågasätter och jag har viss förståelse om förslaget känns begränsande.”

En ansvarig politiker ska balansera intressen. Ett regeringsbeslut som detta fattas dock av regeringen som förvaltningsmyndighet. Då krävs tydlighet, saklighet och opartiskhet. Om landsbygdsministern vill gå emot all sakkunskap som lagts fram av myndigheterna, och de som verkar i fjällen på plats, krävs svar.

Helst borde svaret vara att regeringen tänker om och vill göra rätt istället.

Jonas Lundström