Förbannad på föräldrar som inte sätter barnen främst

Jag är arg.

Eller rättare sagt, jag är heligt jävla förbannad. Ursäkta mitt språkval.

På vad? Kanske ni tänker. Jo, så här. Min dotter spelar fotboll i en förening, jag har tagit på mig att vara lagledare för dessa nioåriga brudar. Vi har utöver det tre föräldrar som ställer upp tränar laget.

Gott så.

Om ett par veckor har vi ett sammandrag där det kommer ett antal lag till vår hemmaplan och så spelar man lite matcher. I samband med detta har vi för avsikt att sälja lite fika för att skapa trivsel, men också för att tjäna en slant till lagkassan så barnens idrottande blir så ekonomiskt fördelaktigt som möjligt. Men sådant här kräver något annat.

Nämligen en insats från föräldrar. Och det är här min ilska kommer in. Det finns alltså föräldrar som på fullaste allvar inte är beredda att lyfta ett enda finger utöver att skjutsa sitt barn till och från träningar och matcher. Man är dessutom inte ens rädd för att förmedla detta.

Nej, föräldrarnas fritid är nog svår att få ihop så det är omöjligt att ta på sig något utöver att skjutsa till träningen och matchen.

Jag hade haft en förståelse om man är i en svår ekonomisk kris och kanske inte har råd att baka till barnets idrottslag. Men min upplevelse är att de föräldrarna då ställer upp på andra sätt, kanske tar två extrapass i fiket eller säljer lite extra toapapper.

Hela situationen känns helt absurd. Under vilken sten har vissa människor levt?

Jag blir svårt oroad för våra barn och ungdomar. Var femte svenskt barn är kraftigt överviktigt. Pandemin som vi levt under de senaste åren har inte gjort saken bättre. Barn behöver rörelse. Barn behöver idrott. Barn behöver gruppaktiviteter där man får interagera med människor och inte en skärm.

Men framförallt. Barn behöver föräldrar som sätter barnen främst. Som förstår att har man satt ungar till världen så har man en skyldighet att prioritera dem.

Bristen på engagerade föräldrar är en kris för förenings-Sverige. Så nu övergår jag från att vara heligt förbannad till att vädja.

Snälla, rara föräldrar. Stötta era barn, låt dem växa i sin aktivitet – oavsett om det är fotboll, ridning, brottning, dans eller schack. Var där. Ställ upp.

Och vet ni vad, det är riktigt trevligt. Man får tid med barnen och deras vänner, man får höra och se saker som man inte får ta del av hemma. Utöver det får man också ett trevligt umgänge med andra barns föräldrar och vårdnadshavare.

Så någon timme i kidsens fikaförsäljning eller en stund i köket för att baka kärleksmums som ska säljas på cupen är en investering. I både dig själv som förälder och i ditt barn. Investeringen sker huvudsakligen i form av tid – och jag lovar – det är en god investering. Plus att det är nu eller aldrig, det är en investering som inte ger en lika bra kickback senare i livet.

Malin Öhrlund