Ärkebiskopen agerar som Svenska Kyrkans chefsgeolog

JONAS LUNDSTRÖM: Så har plakaten kommit upp igen i Jokkmokk. Debattens vågor går höga och engagemanget är stort, både för och emot en bearbetningskoncession. Det finns snart sagt inget intresse som inte ska förväntas ta ställning i frågan. Det är bra och det hör till den demokratiska debatten.

Vad som kanske är mer förvånande är att Svenska Kyrkans chefsgeolog Antje Jackelén nu uttalat att en bearbetningskoncession inte är lämplig, bland annat baserat på den beräknade faktiska livslängd som en sådan gruva skulle få. 

Det öppna brevet refererar bara till en svensk myndighet, Länsstyrelsen i Norrbottens län. Från den myndigheten underbygger de en stor del av resonemangen. I det öppna brevet kring gruvpolitik och ett enskilt förvaltningsärende missar de helt att beröra den myndighet som är expertmyndighet i just dessa koncessionsärenden, Bergsstaten. Om det är ett debattknep eller okunnighet som gör att de refererar ärendet helt ensidigt vet jag inte. 

Det finns åtskilligt att tänka på när det gäller etableringen av gruvor som grundar sig på sakförhållanden. Lika mycket finns det att tänka på kring politiska åsikter som man personligen har. Vi har en grundprincip i landet som bygger på att vi ska låta frågor beredas och hanteras med neutrala tjänstepersoner som sedan skickar ärenden för att fastställas, antingen i myndigheternas ledning, eller till politiska instanser eller till våra domstolar. 

Religion och politik

En av de viktigaste grundprinciperna för alla demokratier, är att noga skilja mellan religion och politik. Vi vet i världen att den kombinationen aldrig slutar väl och vissa länder har till och med skrivit in det i sina grundlagar, för att just den kombinationen är farlig. 

Jag gör inga kopplingar mellan dessa två biskopar och andra samfunds överstepräster, men bland annat just för att undvika sammanblandningen mellan religionen och politiken separerades kyrkan från staten.

Sluttande plan

Jag förstår att det kan kittla en och annan biskop med att uttala sig som vore de de statstjänstemän de en gång var. Då blir resultatet kanske ett öppet brev till ministrar i ett ärende där kyrkan helt saknar både kompetens och relevans. Chefsgeolog, råkade jag kalla ärkebiskopen. Det är hon verkligen inte. Hon är och ska vara biskop. 

Kyrkan behöver undvika den dagspolitiska debatten i annat än frågor där kyrkan faktiskt slagit fast en uppfattning. Annars befinner vi oss på ett sluttande plan: Varför inte uttala sig i frågor om abort, fastighetsrätt eller för all del om skogspolitik.

Just i skogspolitiken kunde kyrkan spela en stor roll, eftersom kyrkan av historiska skäl är en av de största markägarna i Sverige. Där har kyrkan ett mandat att agera, men då är det inte enskilda brev från de andliga företrädarna som styr, utan demokratiskt valda företrädare som agerar i frågor som ägs av Svenska Kyrkan.

Jag menar inte att kyrkan ska stå neutral i alla världens viktiga frågor.  I den kristna traditionen ryms starka åsikter kring medmänsklighet, flyktingpolitik och frågor om barmhärtighet och öppenhet. Till och med klimatfrågorna hanteras i kyrkan, men då är det på ett tydligt sätt kopplat till just principerna om folkkyrkan och om separationen mellan de vigda och de som representerar kyrkan i demokratins tjänst. 

Skulle gruvfrågor eller andra täkttillstånd behöva hanteras av Svenska Kyrkan ska de i ordning behandlas i Kyrkomötet och inte som öppna brev från biskopar till ministrar.

Jonas Lundström

FOTNOT: Konsulatet har i flera poddar uppmärksammat de svenska gruvorna och de segdragna tillståndsfrågorna. I avsnitt 23 diskuteras bl a tillståndsfrågan för både Kaunis Iron och Kallak.